För alla stunder.
2010-03-01 @ 14:44:40
Tummen och pekfingret.
I överarmen.
Aj.
Händer allt detta?
På riktigt?
Jag kan bara inte låta bli
att skriva.
Små poetiska stycken.
Om tomma tågvagnar.
Och hur starkt jag delar
min mössa.
Hur gärna jag vill vara
din hand
på stadsmuseet.
Eller din kopp
kaffe, bland susande
landskap.
De varma strålar som
når din kropp.
Länge.
För du tycker om
länge
.
Det jag hört.
Är lenare än honung.
Jag vill lägga till musik.
Dina
ord
är
musik.
Töckeninspirerad.
Passionerad, dedikerad.
Högre planer.
Håll min hand.
Du glöder, min vän!
Jag skriver ihop ord
till meningar.
Innan jag kommer av mig.
Det är inte så rörigt,
när allt kommer omkring.
~
Permalink Poesi Kommentarer (0) Trackbacks ()