Citronfjärilar, mygg och solsken betyder vår!
2010-04-09 @ 23:00:32
De flög runt i cirklar över gärdet.
Gula, fria, vackra.
Vi kan kalla dem för vänner.
Lekfullt jagade, nyvaket och
halvgalet.
Vi kan kalla det för nyfunnet.
En lagomt fuktig värme.
I solens strålar under första regnet
efter en lång, kall vinter.
Vi kan kalla det för vårkänslor.
Han låg alldeles stilla.
Grå, hård, kall.
Vi kan kalla honom bitterheten.
Den grå avundades de gula.
Han felade, ångrade och saknade.
I solens strålar under första regnet,
efter en lång kall vinter.
Vi kan kalla det för avsky.
En önskan om att vilja spotta på
de gula.
Få dem sluta flyga, cirkulera.
Som segt slem på tunna vingar.
Vi kan kalla det avund.
Gräset klär alltid gärdet lika troget.
Det blir lika grönt, varje år.
Oftast alltid lite grönare på andra sidan.
Vi kan kalla det dumhet.
Blommorna slår alltid ut
längs kanterna.
Krokusarna som gnistrande lilagult
nickar mot dig.
Vi kallar det "att ta någon för given".
Medans lilagult är tryggheten.
Vi har alltid älskat lilagult.
Det kallar vi "att vara trångsynt".
För högstadieeleverna kastar
sina klubbpinnar i det gröna gräset
blandas grönt med vitt.
Det kallar vi att "älska förändringar".
Medans molnen konstant ändrar
färg, form, storlek och umgänge,
håller gärdet fast vid det som varit.
Vi kan kalla det för "att vara olika".
När molnen ser charmen i gärdets
sätt att principfast aldrig acceptera
förändringar,
reagerar gärdet tvärtom
mot molnens
sätt att hela tiden acceptera
och istället för att vika sig,
älskar med förändringens vind.
Vi kan kalla det för att olika synsätt.
För vem begär, eller ens snuddar vid
tanken, att molnen alltid ska se
likadana ut?
Att molnen alltid ska regna, alltid vara
stora, eller kanske till och med
aldrig finnas där?
Vill gärdet ha osynliga moln?
Vi kan kalla det att förlora någon du älskar..
(Okey, jag kör poesiflum. U get it if u must).
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()