Det som inte dödar, det härdar.
2010-04-27 @ 00:29:45
Blev inbjuden på facebook i en av alla miljoner grupper med just det namnet och jag bara avskyr uttrycket.
Det är så krasst, trångsynt, korkat och antingen-ellershit.
Ignorera inbjudan.
Nu tänker ni: "men det är ju så".
Kanske, men måste det vara så? ifrågasätter jag, som ifrågasätter allt som jag avskyr, allt jag inte förstår eller det mesta jag inte ser någon mening med.
Så tänker jag, att dödar det inte, så härdar det. Visst, i pucko-world... kanske?
För visst lever vissa efter den melodin och det är ju bara fruktansvärt.
Och jag är tveksam till att de flesta som accepterar den där inbjudan och kläcker ur sig "äh, de som inte dödar, det härdar" när de gjort något dumt, eller blev dumpade i högstadiet knappast sätter sig i en bil och gasar 220 km/h rakt in i en bergvägg och tänker samma sak.
Jag hade en bekant som levde efter det mottot.
Min bekante sa också att "man lever bara en gång" i tid och otid, som om inte alla är medvetna om det.
Ville min bekantes undermedvetna bara slå honom i huvudet ett par gånger om dagen, på ett naivt och paniskt sätt försöka få honom själv att förstå, hur små vi människor är? Hur tungt våra val väger i jämförelse med våra handlingar?
Jag undrar egentligen vad det är för direkt livsfara alla de här människorna som använder sig av det här uttrycket, utsätter sig för, kör de verkligen halvt ihjäl sig varje dag? Vandrar de i krigsdrabbade områden? Eller ligger de i soffan och myser med en dödspyton på fredagskvällarna?
Isåfall tjaa, men så är det ju inte.
Det här är människor, precis som alla andra, som blivit svikna, bedragna, sårade, bortgjorda.
Svek dödar oss inte, det härdar oss inte heller.
Blir vi sårade, får vi ärr, vare sig det är kroppsliga eller själsliga ärr, vi dör inte, vi härdas inte.
Vi formas, vi lär oss, vi utvecklas (eller invecklas). Dagligen.
Vi breddas, fördjupas, förminskas, förgås?
Vi dör alltså i n t e. Vi härdas inte det m i n s t a.
Om jag tar exemplet när min blindtarm nästan sprack och jag tolv år gammal bokstavligen var nära på att dö, då åkte jag in på operation, opererades och överlevde.
Jag känner mig knappast härdad av att inte blindtarmen där och då dödade mig.
Däremot känner jag att jag lärde mig en läxa, att knipa käft och inte tala om för någon hur ont jag har var en dum idé, skitkorkad rent utsagt.
Nu är midnattsdravel i full gång..
Inte nog med att jag är Sveriges sämsta bloggerska, jag är sjujäkla dålig på att planera.
Så idag, när jag satt där jag satt på intercitytåget och stirrade mig blind på virknål och ugly-pants i ögonvrån bannade jag mig själv för att jag inte hade en penna i väskan.
Jag har alltid en penna i väskan.
Jag har alltid en penna med mig, var jag än går.
Är det inte ett litet stöldgods från en ganska stor kedja med fyra bokstäver av blyerts, en av Biltemas trettiopack så är det favoritpennan.
Idag var jag för första gången i mitt liv pennlös.
En helt ny upplevelse som jag iofs tyckte att jag hanterade på ett sansat sätt men som jag vill definitivt inte vara med om igen, så jag packade omsorgsfullt ner två pennor.
Fem dagar tillbringade jag tillsammans med världens vackraste.
Fem helt underbara dagar.
Jag saknar hennes så otroligt mycket.
~
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Lou
Du är INTE världens sämsta bloggerska...jag lovar!
En av de bästa <3
Men du kan däremot vara världens sämsta måsvän ;D
Ses imorgon gummsan!
pussar i massor!
2010-04-27 @ 14:57:06
URL: http://louiseedkvist.wordpress.com