In a place where I can feel the beating of your heart.
2010-04-10 @ 22:41:42
"Du ska se att vi kommer till en lösning, som blir bra för er alla".
En enkelt, men ganska betydelsefull mening, som driver mig till totalt vansinne.
Välmening för andra.
En mening fylld av hopp, av förväntningar.
Jag kan knappast se ett enda ord av välmening,
mest avsky.
Är det fel på mig?
Hur kan det någonsin finnas en bra lösning?
Finns det en hållbar lösning, som år 2010, någon ens
forskat vid?
Knappast.
Finns det en lösning, som jag någon gång
kommer kunna acceptera?
Definitivt inte.
Finns det en lösning, som jag kommer
behöva acceptera?
Absolut.
Mitt hjärta slits i stycken.
Smärttröskeln ligger och balanserar
någonstans här.
Och hur ska jag kunna förklara för någon
annan människa utan att bryta ihop?
Vad är det för fel i att bryta ihop?
För vem behöver jag vara omänsklig?
Vem har jag behov av, att inbilla att jag
är någon slags superwoman?
Så jag bryter ihop.
För min underbara, mänskliga,
bästa, finaste svägerska.
För hon förstår mer än någon annan.
Jag håller dem så nära mig,
så nära att bröstet tjuter,
att ögonen rinner.
Så nära, att jag troligtvis inte kan sova
på flera timmar.
Men vad gör det?
När jag snart aldrig kommer kunna hålla
dem så nära igen.
Och vad gör det egentligen,
annat än ont,
att de är de absolut finaste som finns i hela
världen?
Att Neo slickar, som alltid, mina salta tårar,
håller upp min mungipa med sin allt för
sträva tunga.
Sådär så det gör ont.
Sådär så han lämnar röda märken.
Och de små, pepparkornsögonen tittar
på mig med allt för mycket förstånd.
Att lilla gumman, försöker busa upp mig,
för att hon tror att man gör det lika lätt
med människor som med henne, hon
försöker fylla mitt hjärta med lika mycket glädje,
för hon älskar mig, för att jag räddade henne,
älskade henne villkorslöst från första stund
och gav henne all trygghet hon
förtjänade.
Hon litar på mig till trehundratioprocent.
Att Nisse vill ligga på armen, och mysa,
pussas, och bara gosa mest hela tiden.
Spela lite extra dum, sådär som bara han kan,
för han vet att det gör mig glad.
För han vet att jag skrattar åt honom.
Så springer han tillbaka, dubbelkollar så
jag verkligen har tittat, hela tiden,
sådär som fyraåringar gör.
Mina små, vackra varelse.
Ni är det bästa jag har. 
Ganska trasig bild men jag och Nisse tävlar mot Björn och Junior.
Publik.
~
Permalink Illrar Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Lou
Du är den absolut underbaraste, mänskligaste,
bästaste ;), finaste svägerskan. Håller dig mycket kär. Kommer alltid att finnas där för dig när du behöver mig. puss puss
2010-04-11 @ 14:59:56
URL: http://louiseedkvist.wordpress.com