A moment together.
2009-01-30 @ 11:26:02
Det påminner om växtvärk.
Växtvärk i hjärtat. Vill du töja?
Vill du dra i det?
Så gjorde han alltid.
Jag la mig i hans säng, så raklång.
Han tog tag i mina anklar och jag i sängramen.
Han förvarnade alltid med ett "håll i dig nu".
Han lekte att han drog för allt han var värd och jag kände hur
jag växte flera centimeter.
På bara några sekunder.
Jag minns hur speciell jag kände mig då.
Jag minns hur ynklig jag kände mig när
jag skakade liv i honom på nätterna.
Men hur han viftade bort det med sitt
"jag är starkast i världen-leende".
Jag fick känna mig liten, jag fick vara i underläge
och jag älskade det.
Precis som nu.
Hur jag kunde fälla tårar för värk och ensamhet.
Precis som nu.
Vill du töja mitt hjärta?
Vill du dra i det och få mig att känna mig liten?
Vill du vifta bort min ynklighet med ett leende?
Vill du kyssa mina tårar?
Jag saknar dig ibland.
Mer ofta än sällan.
Du som drog i mig, du som alltid var där.
Du rörde mig och jag fick vara liten.
Jag fick vara din. En natt kunde kännas som förevigt.
Jag älskade det.
~
Blir så arg på mig själv när jag återigen vaknar ur drömmen som en katastrof.
När jag vaknar, men inte får upp ögonen.
När jag vaknar, men huvudet värker värre än någonsin.
När jag vaknar, men känner mig levande död.
Jag blir rent utsagt vansinnig.
Mardröm.
Anyhow, lägg inte ner någon större energi där heller.
~
Begravningen igår var vacker. 
Kistan
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()