Pausinlägg
2011-02-03 @ 10:32:25
Jag trodde inte en av mina äldsta vänner skulle kränka mig så gräsligt och borra ett djupt hål i min själ heller. Jag trodde inte hon skulle dansa och svamla som en medicinman som ville bota mig och jag trodde inte hon skulle förnedra min person. Hon, i sin tur, trodde nog inte heller att jag skulle göra bort henne offentligt inför ett fyrtiotal personer. Vi tror vi känner varandra, men sluta tro: Du känner aldrig en annan människa om du inte följer hennes utveckling och samtidigt kan utvecklas i hennes takt.
Nej, jag trodde inte världen var fullkomligt iskall. Det är gulligt att ni gått in och tittat till min besvikelse. Ett par gånger om dagen, eller några stycken om dagen. Det beror ju helt och hållet på hur man räknar. Det betyder ju att ni någonstans innerst inne besitter en värme. Eller så säger det mer om er än om mig. Eller tvärtom. Det beror ju helt och hållet på ur vems perspektiv man ser det. Man, ett pronomen som betyder människan i största allmänhet använder jag hur mycket jag vill. Den här världen är väl till för män? Fast vad betyder ett pronomen?
Nu är det slut på allt det onda, vilket inte betyder att det fortfarande gör ont. Jag är inte iskall. Det betyder däremot att jag sållar hårdare än vanligt. Jag har fått jobb, börjat en ny utbildning och i dag kommer älskade Lou och förgyller mitt liv. Hon har även lovat att prata massa, för oj vad jag har saknat värmländskan! Det går bra nu.
Snart är jag tillbaka.
Permalink Tänkvärt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Ursäkta, men min själ dog nyss
2011-01-31 @ 09:44:50
Det kan kännas avlägset, men i det här landet kallar ni människor för "det". Ni kallar människor för "det" 2011. Ni hånar. Ni ser ner på människor och ni förnedrar dem. Vad skiljer er från till exempel, Uganda? Egentligen? Där dödar de varandra med slag. Stenar. Rep. Här dödar vi människans värde, människans tro på omvärlden, tills den tar sitt eget liv. Säg mig, vad i hela fridens namn gör att vi kan känna en avlägsenhet? Vad är det som är så svårt att greppa? Vem ger dig rätten att gå med rak rygg och skaka på ditt huvud, när ditt beteende är exakt likadant?
Förlåt, min själ dog inte bara, den brann upp, Kvar finns bara aska. Under tjugofyra timmar av mitt liv ringde 1800-talet otaliga gånger och krävde sina värderingar tillbaka. De satt fast i väggarna, i maten jag åt, den skränade ur högtalarna bredvid mig och jag ville bara skrika. Jag ville skrika i panik. Mitt människovärde fick sig en törn och tron på omvärlden gick förlorad. Ja, jag borde ställa mig upp och slåss för min rätt till existens, men jag är för trött. Jag är trött på människans idioti. Jag är trött på obildade, korkade, dumma människor. Jag är trött på att behöva hävda mitt eget människovärde. Jag är trött på att ni finner att ni har rätt att kränka andra människor. Precis som att er osäkerhet per automatik ger er rätten att förstöra andra.
Jag tar en bloggpaus. Jag kan nog starta upp snart igen. Här eller på annat håll, men jag låter er veta. Ni får gärna kalla mig dramatisk och teatralisk, som vanligt. Människor mördas, människor tar sitt eget liv medan ni fortsätter med era värderingar och förutfattade meningar om medmänniskor. Jag orkar inte beblanda mig med er. Jag ska stänga dörren om mig och leva gott med tanken att jag är normal. För det är precis så jag känner mig. Fullkomligt normal.
En rad olika händelser fick droppen att rinna över. På återseende.
Kärlek, respekt och var rädda om varandra - inte för varandra!
Permalink Tänkvärt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Bygghets, tobleronepolitik och väggord
2011-01-26 @ 20:43:19
För visst behövs bygghets och visst är det ett ord vi inte kan leva utan 2011?
Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Om att vara en minoritet med självförtroende
2011-01-24 @ 13:24:28
Nu funderar jag lite på östgötarna. Ja, det är okey om ni läser och uttalar öst-götarna. (Jag kan inte heller säga öschöttarna, som de säger här, utan att låta superdum). Östgötarna låter som barnprogramsledare. De låter som om de gör sig till när de pratar, som om de förvränger rösten för att låta så barnsliga som möjligt. Nu är ju så inte fallet, utan stackarna pratar faktiskt så. Jag har kommit på mig själv med att stanna upp inne i affärer och bara lyssna på dem. Det är fascinerande! Men kan de möjligtvis känna sig hotade av mig?
Jag ska iväg på tre viktiga möten den här veckan. Jag behöver veta om jag utgör ett hot av endast min dialekt eller om jag ska dra till med en uns dalmål? Kanske inte uttala r ordentligt?
Linköping - Svea rikes femte största stad. Nej, såklart de inte kan känna sig hotade av en värmlänning. Min personliga åsikt är att de borde. I alla fall lite.
Permalink Tänkvärt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Jag vill inte bo granne med er
2011-01-21 @ 10:02:16
Var fjärde svensk: Jag vill inte bo granne med er, jag vill inte jobba med er och jag tänker definitivt inte bjuda hem er. Att ni inte skäms?
Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Väl valda
2011-01-18 @ 11:14:05
Inse att det finns absolut ingenting att vara rädd för.
Den enda som du någonsin kommer att möta är dig själv,
antingen genom att ärligt se dig som du är
eller genom att förtränga dig själv och då projicera dina rädslor på andra.
Och med de väl valda orden ska jag fortsätta stötta världen på mina pelare.
Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Alla dessa varför
2011-01-13 @ 12:42:54
Vaktmästaren här hade skrivit en lapp i tvättstugan. Jag har ingen aning om vad han ville få fram då lappen var ytterst oläslig. Det fanns inget bra med den lappen. Dålig penna, dålig (oläslig) handstil, dåliga ordval och syftningsfel. Jag anser denna lapp vara fullkomligt onödig. Den fyller ingen funktion och den lilla skara som lyckas läsa lappen tolkar vad han skrivit ordagrant och därefter är kaoset i tvättstugan är ett faktum.
Ett klipp med Magnus Betnér nedan är ett ganska klockrent exempel på att välja sina ord. Varför väljer en människa som Magnus som är ganska allmänbildad och ibland även lustig att totalt idiotförklara sig själv - rakt upp och ner - i direktsänd radio?
Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()
"Om ni ser någon som kastar sig ut
2011-01-12 @ 07:55:14
genom fönstret, nedför en trappa eller slår volter över bilar behöver ni inte oroa er. Personen tänker nämligen ta den snabbaste vägen till Felgigantens gigantiska rea. Det är dumt att betala för mycket".
Jo, men med livet som insats? Med den inställningen är det inte svårt att förstå varför människor beter sig som de gör på mellandagsrean.
Permalink Tänkvärt Kommentarer (2) Trackbacks ()
Whippet
2011-01-11 @ 22:05:34
Varför inte?
Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Titta inte på mig, det var ju du som sa det
2011-01-11 @ 12:06:51
I'm just saying...
Permalink Tänkvärt Kommentarer (2) Trackbacks ()
Layout
2011-01-11 @ 10:48:50
Jo, ni har kanske tänkt på vad viktigt det är med snygg, genomtänkt layout? Ni vet, när man sitter och funderar sådär ibland.
I går insåg jag att Aftonbladet inte sitter och funderar som jag.
Spalt till vänster handlar om kvinnor som inte vill ha sex med sina män.
Spalten till höger handlar alltså om att det som står i spalten till vänster är en myt.
Jajustdetja.
Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Shit pommes och blåbär
2011-01-07 @ 13:53:43
Så långt är det egentligen helt okey att åldern är här men i samma veva försvann synen. Ja, i den vevan jag fick upp ögonen. Jag behöver glasögon. Det sliter hårt på huvudet att skriva, skriva, läsa, läsa, carpe diem med en koncentration som börjar lukta bränt efter ett tag. Ett tag var en underdrift. Självdiciplinen kom förbi i morse och sedan dess har jag skrivit och läst duktigt. Sammanlagt 5,5 timmars koncentration. Fast vi kan dra av en timme för ett värt telefonsamtal med en gammal vän och lite tid till för annat jox. Jag är i alla fall klar. Nästan. Nu ska jag bli ung. Eller yngre, såklart.
Jag ska skaffa glasögon. Jag lovar. Men först tar jag helgen.
Permalink Tänkvärt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Jag vill göra allt jag kan för att leva med henne i resten av mitt liv
2011-01-05 @ 11:31:37
Jag känner så. Och tro mig, jag har mött döden. Jag har hållt i dess hand och jag har begravt mig själv levande. Jag har kränkt mig själv och min person. Jag har levt destruktivt, instabilt och jag har blivit spottad i ansiktet. När jag kom att älska mig själv, såg jag världen med andra ögon. Jag har funnit en person jag älskar. Jag har funnit mig själv. Det var en alldeles magisk känsla. Det var en magisk känsla att få hålla en hand som älskade mig medan den andra handen smekte min arm. En ängels hand.
Det är en ny värld för mig. Jag gapar av fascination över den kvinna som slog undan benen på mig. Hon tog mig inte med storm, utan hon skakade om hela min världsbild. Hon gav mig livet. Hon gav mig kärleken och däremellan byggde hon broar som jag obekymrat kunde vandra mellan. Mellan henne, verkligheten och kärleken. Hon gjorde det av kärlek. Hennes leende gör mig inte knäsvag, det får mitt hjärta att vilja spricka av kärlek. Hon tröstar med glimten i ögat att hon då kommer plocka upp varje millimeter av mig. Hon är tilliten jag inte visste fanns. Hon är tryggheten jag envetet har hoppas på. Hon är världen jag vill leva.
Min värld är perfekt. Alldeles perfekt. Jag lever mitt liv till fullo. Jag älskar varje sekund av existens. Jag vill aldrig, någonsin sluta känna såhär. Ni kan tycka jag är tjatig. Det ni inte förstår är att det finns något bakomliggande i varje upprepning. Om ni ursäktar, jag är nog som er på den punkten.
Er värld är annorlunda men vem är jag att döma? Den är knappast perfekt. Ni lever i ett dåligt förhållande. Ni umgås med människor som inte skänker er någon som helst form av respekt, av kärlek. Ni fortsätter år efter år att kränka er själva. En dag blir ni spottade i ansiktet och det gör mig ont. Jag vill er inte ont. Ni tror att jag ljuger, för att ni aldrig har känt vad jag känner. Den där stora, vackra kärleken existerar faktiskt. Nu i ett liv - nära dig.
Vi är ganska lika. Vi är alla sexuella varelser. Vi vill föröka oss, vi vill älska, pippa, njuta, leva. Vi vill nakna, tumla runt, tillsammans med den vi älskar. Någon från krogen, eller kanske med grannen. Problemet är att vi gör det på så olika sätt som i sin tur skapar klyftor mellan oss varelser. Inte för att vi har svårt att förstå varandra: vi är bara så upptagna att se oss själva att vi helt enkelt saknar förmåga att kunna förstå.
Att älska med den du älskar är vackert. De flesta säger kn-lla, framför allt heterosexuella. Kn-lla är ett avskyvärt och fult ord. Någon bestämde att det var ett fult ord och jag ska i litteraturen ta reda på varför. Jag antar att det är för att det handlar om en ful och avskyvärd handling. Kvinnor som klär av sig nakna och utför en ritual för mannens njutning. Även om många kvinnor förnekar det faktum, talar statistiken för att kvinnor i heterosexuella relationer oftast smeker sig själva till orgasm. Kom inte till mig och tala om äkta kärlek.
Vi älskar, vi älskar mellan vita lakan. Svettigt, vacker, passionerat. Jag skulle kunna gråta efter varje orgasm. Jag skulle kunna gråta av kärlek. För den kvinnan mellan mina lakan skapar exhaltering, hyperventilering. Hon skapar magi. Hon gör mig lycklig på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Hon är världens vackraste människa och jag vill göra allt jag kan för att få leva med henne i resten av mitt liv.
Permalink Tänkvärt Kommentarer (3) Trackbacks ()
Ett nytt år, två världar, tre liv bort
2010-12-31 @ 12:39:44
"...Jag slår aldrig människor. Jag slår på döda ting. Du ska veta att jag har slagit handen genom en garderobsdörr. Genom en vägg och jag har förstört flertalet telefoner, människoliv, mitt eget anseende och självfallet, din ömhet för mig. Jag skulle aldrig slå dig. Då hon höjde handen sa jag "slå mig. Slå mig då. Hårt". Jag skrek "snälla döda mig då för i helvete". När hon sedan sänkte handen, första och enda gången, undrade jag om hon såg mig som död. Nog andades jag och i medicinsk mening var jag fullt levande, men ändå skulle hon slå mig. Hon skulle slå mig som ett dött ting. Ett dött ting utan vare sig människovärde eller känslor och den lilla uns av självömkan skulle hon slå ur mig. Hon skulle skrika ur varenda milliliter av energi och värme. Hon formade mig till den påse hon nu skulle slå. Jag var en påse full av skit. En påse full av skit men det värsta av allt var att hon kunde inte döda mig; för henne var jag redan död..."
Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Truth is..
2010-12-15 @ 08:22:56
"Truth is, everybody is going to hurt you; you just gotta find the ones worth suffering for".
- Bob Marley
Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Om dåliga metaforer, onani och belägg
2010-12-13 @ 14:21:47
I textanalyskursen har vi lärt oss hur viktigt det är att ha belägg för det man vill ha sagt. På så sätt kan du inte bara vräka ur dig något, utan du kan styrka det med det du läst. Jag har länge sagt att Robyns låt Dancing on my own är en värdelös metafor för onani. Jag har inte bemötts av någon djupare tilltro till min teori. H tror absolut inte på mig, varför jag då väljer att analysera texten med flertalet belägg. Efter att ha läst min lite halvseriösa analys får ni mer än gärna motsäga mig.
Texten börjar metaforisk med retorisk fråga ”does she love you better than I can”? Det känns tydligt att Robyn undrar: är hon ett bättre ligg än mig? Även ”there’s a big black sky over my town” framställs som överdrivet tydligt med en otydlig framställning. Vem har inte känt det stora svarta molnet när man inte ”lättat på trycket” på länge? (It’s fair, kör hon dåliga metaforer gör jag). Texten fortsätter sedan om Robyns lite knepiga fantasier om att ”you” umgås med den nya bruttan. Hon mår inte bra av det, han går vidare medan Robyn är ensam. Hon får fixa hela biten själv.
Sedan fortsätter Robyn ”in the corner” och visst, kanske är hon i ett hörn? Dock snurrar en bild av hur ”you” kysser den främmande kvinnan i hennes tankevärld. Kan han faktiskt inte se hur hon ligger där ensam i ett hörn och onanerar? Styrker det med ”why can’t you se me?” Hon fortsätter att ge järnet, det vill säga onanera. För det är ändå den främmande kvinnan ”you” kommer sätta på i slutet av kvällen. Det innebär att Robyn får fortsätta för sig själv, ”I keep dancin’ on my own” säger allt. Metaforiskt och rätt krasst. Snusk-Robyn.
”I’m just gonna dance all night, I’m all messed up, I’m so out of line”. Återigen, vem känner sig särskilt het efter en helkväll i ”hörnet”? Mest slutkörd och out of line, så att säga. ”Stilettos and broken bottles, I’m spinning around in circles”, som ett hån mot metaforälskare. Var får kvinnan allt ifrån? Vi vet väl hur vi ska onanera, gör vi inte det?
Om vi skippar en torftig och ganska ful refräng för att återgå till de metaforiskt torra verserna börjar nu Robyn nå klimax. ”So far away, but still so near. The lights go on, the music dies”. Jo jag tackar, jag vill inte bli allt för personlig, men jag har upplevt vita ljus och upplevt hur jag befinner mig instängd i en bubbla utan ljud från omvärlden. Jag kan också säga att det inte var på dansgolvet. Vi kan säga att musiken dör, Robyn.
Texten i sin helhet:
Somebody said you got a new friend
Does she love you better than I can
There's a big black sky over my town
I know where you at, I bet she's around
Yeah I know it's stupid
But I just got to see it for myself
I'm in the corner, watching you kiss her
(Oh, oh, oh)
I'm right over here, why can't you see me
(Oh, oh, oh)
I'm givin' it my all, but I'm not the girl you're takin' home
(Ooh, ooh, ooh)
I keep dancin' on my own
(I keep dancin' on my own)
I'm just gonna dance all night
I'm all messed up, I'm so out of line
Stilettos and broken bottles
I'm spinning around in circles
I'm in the corner, watching you kiss her
(Oh, oh, oh)
I'm right over here, why can't you see me
(Oh, oh, oh)
I'm givin' it my all, but I'm not the girl you're takin' home
(Ooh, ooh, ooh)
I keep dancin' on my own
(I keep dancin' on my own)
So far away, but still so near
The lights go on, the music dies
But you don't see me, standing here
I just came to say goodbye
I'm in the corner watching you kiss her
(Oh, oh, oh)
I'm givin' it my all, but I'm not the girl you're takin' home
(Ooh, ooh, ooh)
I keep dancin' on my own
(I keep dancin' on my own)
Permalink Tänkvärt Kommentarer (6) Trackbacks ()
Om Vilks och att spränga sig själv i bitar
2010-12-12 @ 12:16:45
Självmordsbombare borde verkligen skaffa sig en blogg.
Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Om fula gardiner
2010-12-10 @ 13:03:17
Jag orkar inte ens diskutera.
Skjut mig.
(Gardinerna var säkert hysteriska i hysterisk mening).
Permalink Tänkvärt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Fler militanta brudar med kukar och maskingevär
2010-12-08 @ 08:39:05
Teatern i måndags var grym. Vi blev grymt berörda. Grymt är väl den enklaste beskrivningen hur det är att vara född i fel kropp. Att ligga på samhällets botten och bli behandlad som ett monster. Daniel Nyström utför en monolog på 55 gripande minuter, där hon berättar hur det är att vara kvinna, född i en mans kropp. Hon beskrev hatet till samhället, staten, feminist flator och grundläggande värderingar. Hon hatade de flesta. Alla utom sin allra bästa vän, som hon även ville gifta sig med men de åt broccoli i stället. På toaletten. Fast det tar sju år för kroppen att bryta ned broccoli. Vackert.
Hon beskrev också vilken fin människa hon var. Fast vi (jag väljer vi, för det är så hon känner det) ser henne som ett monster, så sjukvården låter henne inte få skaffa barn. Varför har inte hon rätt att frysa in sin sperma så hon får skaffa barn? Skulle vi börja med tvångssterilisering på den här nivån kunde vi lika gärna börja med alla sverigedemokrater. Sedan ta nassarna på bussen, de som nästan sparkade sönder hennes huvud, för att hon var ett monster, tycker Daniel Nyström. Jag håller med.
Emil Åkerö, recensent på Corren skriver i sin recension "Problemet är att det blandas upp med pekoralistiska utläggningar om andra människors förjävlighet som repeteras in i absurdum".
Kan det vara så att Emil känner sig träffad? För hur en recensent kan missa hela poängen med "andra människors förjävlighet som repeteras in i absurdum" faktiskt är Daniels vardag, är för mig helt obegripligt. Please, Corren. Skona mig från heteronormativa, inkompetenta jubelidioter. Hur kan man skicka en recensent som missar hela poängen?
Tänk er för där ute, alla heterosexuella (Varning för flatattack, men det är ni som skrattar när vi andra gråter). Vi är trots allt alla människor i grund och botten. Även Emil Åkerö. Han kanske behöver en kram?
Mer kärlek!
Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Gilla läget
2010-12-06 @ 12:20:25
Barbara Ehrenreich sover oroligt om nätterna på grund av sådana som jag. Nu är jag inte en typisk amerikan men jag är alldeles för positiv för mitt eget bästa. Jag lever med ett positivt tänkande och det retar henne så innerligt. Jag är inte helt bakom flötet utan jag är fullkomligt medveten om att jag, precis som alla andra är dödliga. Givetvis tycker jag inte att vi ska acceptera orättvisor och precis vad som helst runt omkring oss. Med att acceptera menar jag ”gilla läget” eller ”smile or die” som Barbara skulle ha sagt.
Hon är nog ingen ond människa egentligen, kanske bara lite bitter. Jag vill läsa hennes nya bok, Smile or Die: How Positive Thinking Fooled America and the World i pocket som också finns i svensk översättning, Gilla läget: Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande, risken är dock att jag blir så grymt arg då jag inte tål negativa människor som ser ned på oss optimister. Vi tänker olika, deal with it, Barb. Hon kanske har stött på livets alla törnar och har helt enkelt inte styrkan att ta sig ur det helt. Då förstår jag att det känns bättre att trycka på dem som orkar och inte ser motgångar som dödsstöten utan som utmaningar. Dumma eller smarta, ert val. Fråga er under tiden, vem tror ni mår lite bättre?
Visst har jag haft ett jobb där förväntningarna har varit att jag tar all skitgöra. Smäll efter smäll och i slutändan ska jag vara den som ska känna tacksamhet. Jag hade ju ett jobb, långt ifrån vad många andra hade. Ändå var jag så otacksam. I sådana stunder är det svårt att gilla läget i längden, men nog blir både jobbet och livet enklare när man gillar läget, än när man hatar det? Kan man verkligen inte gilla läget, hur mycket man än försöker, är det då inte dags att göra något åt det? Visst, du kanske får sparken, du kanske blir illa omtyckt. Fast tänk såhär, du gillade inte läget, så du gjorde något åt det. Att agera och ta kontroll över sitt läge är ju en av anledningarna till att vi gillar vårt läge från första början. Det är självvalt.
Jag är tacksam för det lilla i livet. Det lilla som gör livet så stort. För visst är det stort? De människor som mår dåligt och inte kan se livet i dess storlek känner jag verkligen med. De gillade troligtvis läget en gång, de lät sig utnyttjas och sa aldrig ifrån. Sedan gav de upp och slutade gilla läget. Jag menar inte att ni ska gilla läget i alla lägen. Men varför avsky alla nivåer? Barbara kallar det för tvångsmässig optimism. I någon artikel nämner hon också att folk får det från sina kyrkor. Nu behöver jag inte fördjupa mig i min relation till kyrkan, men jag har ungefär en lika stark relation till korv.
Jag anser att människor som Barbara Ehrenreich är tråkiga, för att inte ifrågasätta hennes kompetens. Hon är säkert jätteduktig på det hon gör. Hon är bara tråkig. Hon är tråkig att se på, tråkig att lyssna på och hennes läge är tråkigt. Trots att jag vill försöka. Visst finns det stunder då jag önskar att jag kunde vara en bitchass whiner som Barbara. Bara vara missnöjd i allmänhet, fast vem mår bra av det? Se bara på Ehrenreich, ser hon nöjd ut?
Jag vet att livet gör ont ibland och att vardagen inte är en dans på rosor alla gånger. Mitt glas är halvfullt och min melodi går ändå i dur och det jag kan skatta mig lycklig för. Ibland ter sig livet annorlunda även för mig men till skillnad från Ehrenreich, spottar jag inte mig själv i ansiktet på vägen ner. Det kanske är därför vissa sover bättre om natten än andra?