Ursäkta, men min själ dog nyss
2011-01-31 @ 09:44:50
Jag tar en bloggpaus. Tron på mänskligheten sjunker med temperaturen. När allt förväntades bli varmare kommer en oväntad kyla. I Uganda mördas människor för deras kärlek. De mördas 2011. Det kan kännas avlägset för vissa. Svårt att greppa, kanske? Mördarna är så obildade. Korkade. Dumma. Rädda. Du frågar: hur kan man någonsin döda någon?
Det kan kännas avlägset, men i det här landet kallar ni människor för "det". Ni kallar människor för "det" 2011. Ni hånar. Ni ser ner på människor och ni förnedrar dem. Vad skiljer er från till exempel, Uganda? Egentligen? Där dödar de varandra med slag. Stenar. Rep. Här dödar vi människans värde, människans tro på omvärlden, tills den tar sitt eget liv. Säg mig, vad i hela fridens namn gör att vi kan känna en avlägsenhet? Vad är det som är så svårt att greppa? Vem ger dig rätten att gå med rak rygg och skaka på ditt huvud, när ditt beteende är exakt likadant?
Förlåt, min själ dog inte bara, den brann upp, Kvar finns bara aska. Under tjugofyra timmar av mitt liv ringde 1800-talet otaliga gånger och krävde sina värderingar tillbaka. De satt fast i väggarna, i maten jag åt, den skränade ur högtalarna bredvid mig och jag ville bara skrika. Jag ville skrika i panik. Mitt människovärde fick sig en törn och tron på omvärlden gick förlorad. Ja, jag borde ställa mig upp och slåss för min rätt till existens, men jag är för trött. Jag är trött på människans idioti. Jag är trött på obildade, korkade, dumma människor. Jag är trött på att behöva hävda mitt eget människovärde. Jag är trött på att ni finner att ni har rätt att kränka andra människor. Precis som att er osäkerhet per automatik ger er rätten att förstöra andra.
Jag tar en bloggpaus. Jag kan nog starta upp snart igen. Här eller på annat håll, men jag låter er veta. Ni får gärna kalla mig dramatisk och teatralisk, som vanligt. Människor mördas, människor tar sitt eget liv medan ni fortsätter med era värderingar och förutfattade meningar om medmänniskor. Jag orkar inte beblanda mig med er. Jag ska stänga dörren om mig och leva gott med tanken att jag är normal. För det är precis så jag känner mig. Fullkomligt normal.
En rad olika händelser fick droppen att rinna över. På återseende.
Kärlek, respekt och var rädda om varandra - inte för varandra!
Det kan kännas avlägset, men i det här landet kallar ni människor för "det". Ni kallar människor för "det" 2011. Ni hånar. Ni ser ner på människor och ni förnedrar dem. Vad skiljer er från till exempel, Uganda? Egentligen? Där dödar de varandra med slag. Stenar. Rep. Här dödar vi människans värde, människans tro på omvärlden, tills den tar sitt eget liv. Säg mig, vad i hela fridens namn gör att vi kan känna en avlägsenhet? Vad är det som är så svårt att greppa? Vem ger dig rätten att gå med rak rygg och skaka på ditt huvud, när ditt beteende är exakt likadant?
Förlåt, min själ dog inte bara, den brann upp, Kvar finns bara aska. Under tjugofyra timmar av mitt liv ringde 1800-talet otaliga gånger och krävde sina värderingar tillbaka. De satt fast i väggarna, i maten jag åt, den skränade ur högtalarna bredvid mig och jag ville bara skrika. Jag ville skrika i panik. Mitt människovärde fick sig en törn och tron på omvärlden gick förlorad. Ja, jag borde ställa mig upp och slåss för min rätt till existens, men jag är för trött. Jag är trött på människans idioti. Jag är trött på obildade, korkade, dumma människor. Jag är trött på att behöva hävda mitt eget människovärde. Jag är trött på att ni finner att ni har rätt att kränka andra människor. Precis som att er osäkerhet per automatik ger er rätten att förstöra andra.
Jag tar en bloggpaus. Jag kan nog starta upp snart igen. Här eller på annat håll, men jag låter er veta. Ni får gärna kalla mig dramatisk och teatralisk, som vanligt. Människor mördas, människor tar sitt eget liv medan ni fortsätter med era värderingar och förutfattade meningar om medmänniskor. Jag orkar inte beblanda mig med er. Jag ska stänga dörren om mig och leva gott med tanken att jag är normal. För det är precis så jag känner mig. Fullkomligt normal.
En rad olika händelser fick droppen att rinna över. På återseende.
Kärlek, respekt och var rädda om varandra - inte för varandra!
Permalink Tänkvärt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Lou
Så jävla tröttsamt och förjävligt.
2011-01-31 @ 18:23:15
URL: http://www.metrobloggen.se/Treehouse