onedrop

Jag vill göra allt jag kan för att leva med henne i resten av mitt liv

2011-01-05 @ 11:31:37

Har ni känt så? Har ni känt en dragningskraft så stark att endast en blick kan få hela världen att explodera? Ni tycker jag är mjäkig. Ni tycker att jag kärleksdravlar. Ni tror att beskrivningen av den närmast perfekta människan jag sveper runt i vitan lakan och älskar passionerat med till gryningen bara är existerar i bloggen. Ni får gärna fortsätta tro det. Ni får gärna fortsätta tro att mina ord är min upplevelse av den stora, vackra kärleken. Det blir på så sätt inte lika genant.

Jag känner så. Och tro mig, jag har mött döden. Jag har hållt i dess hand och jag har begravt mig själv levande. Jag har kränkt mig själv och min person. Jag har levt destruktivt, instabilt och jag har blivit spottad i ansiktet. När jag kom att älska mig själv, såg jag världen med andra ögon. Jag har funnit en person jag älskar. Jag har funnit mig själv. Det var en alldeles magisk känsla. Det var en magisk känsla att få hålla en hand som älskade mig medan den andra handen smekte min arm. En ängels hand.

Det är en ny värld för mig. Jag gapar av fascination över den kvinna som slog undan benen på mig. Hon tog mig inte med storm, utan hon skakade om hela min världsbild. Hon gav mig livet. Hon gav mig kärleken och däremellan byggde hon broar som jag obekymrat kunde vandra mellan. Mellan henne, verkligheten och kärleken. Hon gjorde det av kärlek. Hennes leende gör mig inte knäsvag, det får mitt hjärta att vilja spricka av kärlek. Hon tröstar med glimten i ögat att hon då kommer plocka upp varje millimeter av mig. Hon är tilliten jag inte visste fanns. Hon är tryggheten jag envetet har hoppas på. Hon är världen jag vill leva.

Min värld är perfekt. Alldeles perfekt. Jag lever mitt liv till fullo. Jag älskar varje sekund av existens. Jag vill aldrig, någonsin sluta känna såhär. Ni kan tycka jag är tjatig. Det ni inte förstår är att det finns något bakomliggande i varje upprepning. Om ni ursäktar, jag är nog som er på den punkten.

Er värld är annorlunda men vem är jag att döma? Den är knappast perfekt. Ni lever i ett dåligt förhållande. Ni umgås med människor som inte skänker er någon som helst form av respekt, av kärlek. Ni fortsätter år efter år att kränka er själva. En dag blir ni spottade i ansiktet och det gör mig ont. Jag vill er inte ont. Ni tror att jag ljuger, för att ni aldrig har känt vad jag känner. Den där stora, vackra kärleken existerar faktiskt. Nu i ett liv - nära dig.

Vi är ganska lika. Vi är alla sexuella varelser. Vi vill föröka oss, vi vill älska, pippa, njuta, leva. Vi vill nakna, tumla runt, tillsammans med den vi älskar. Någon från krogen, eller kanske med grannen. Problemet är att vi gör det på så olika sätt som i sin tur skapar klyftor mellan oss varelser. Inte för att vi har svårt att förstå varandra: vi är bara så upptagna att se oss själva att vi helt enkelt saknar förmåga att kunna förstå.

Att älska med den du älskar är vackert. De flesta säger kn-lla, framför allt heterosexuella. Kn-lla är ett avskyvärt och fult ord. Någon bestämde att det var ett fult ord och jag ska i litteraturen ta reda på varför.  Jag antar att det är för att det handlar om en ful och avskyvärd handling. Kvinnor som klär av sig nakna och utför en ritual för mannens njutning. Även om många kvinnor förnekar det faktum, talar statistiken för att kvinnor  i heterosexuella relationer oftast smeker sig själva till orgasm. Kom inte till mig och tala om äkta kärlek.

Vi älskar, vi älskar mellan vita lakan. Svettigt, vacker, passionerat. Jag skulle kunna gråta efter varje orgasm. Jag skulle kunna gråta av kärlek. För den kvinnan mellan mina lakan skapar exhaltering, hyperventilering. Hon skapar magi. Hon gör mig lycklig på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Hon är världens vackraste människa och jag vill göra allt jag kan för att få leva med henne i resten av mitt liv.

Permalink Tänkvärt Kommentarer (3) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Anonym

Ditt liv är perfekt, Grattis!

Att samtidigt skriva att ingen annans liv når upp till dina höjder, tycker jag känns lite elakt. Mitt liv är för den delen inte alls perfekt. Det finns många hål att fylla. Sanning i det du skriver, visst, men inte för alla. Det är härligt att du är lycklig. Men jag och mina hål känner oss ännu mer mörka.

2011-01-05 @ 16:31:47

Postat av: Julia

Det är tråkigt att du känner dig så träffad. Att "ni" blev "alla" i ett inlägg var din egen tolkning, glöm inte det.



Jag tror inte att någon annan når upp till mina höjder - så lycklig är jag. Däremot har jag inte satt patent på det. Jag ser gärna fler lyckliga människor i världen. Lycka är ett brett och djupt begrepp. För mig ett tillstånd jag bara upplevt en gång i mitt liv och det håller i sig än. Kalla mig elak om du anser det, själv skulle jag snarare påstå att jag verkligen förtjänar den här lyckan.



Mitt liv anser jag vara perfekt, det är perfekt på mitt sätt. Jag önskar mig inget annat. Du skulle säkerligen inte vilja leva som jag. Det är det som är så bra med lycka, alla kan ta del av den - på sitt sätt.

2011-01-05 @ 16:46:56

Postat av: Malin

Vad fint du skrivit!

Jag ryser av välbehag & tycker du ska njuta av varje sekund med din kvinna!

Kram!

2011-01-08 @ 18:16:51
URL: http://ismaochunni.blogspot.com


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback