Pausinlägg
2011-02-03 @ 10:32:25
Jag öppnade min själ. Ja, den förkolnade. Jag gav er min innersta besvikelse och våtaste tårar. Nog har jag alltid hävdad att mina bloggläsare är de sämsta på att kommentera men att ni var så rakt igenom iskalla - nej, det trodde jag inte. Jag trodde att hårda bud i Mellerud skulle väcka någon reaktion hemma i sofforna. Fast när allt kommer omkring var det ju så jag hamnade i den här sitsen från första början. Det började att jag trodde. Jag hoppades och jag fick en rejäl käftsmäll.
Jag trodde inte en av mina äldsta vänner skulle kränka mig så gräsligt och borra ett djupt hål i min själ heller. Jag trodde inte hon skulle dansa och svamla som en medicinman som ville bota mig och jag trodde inte hon skulle förnedra min person. Hon, i sin tur, trodde nog inte heller att jag skulle göra bort henne offentligt inför ett fyrtiotal personer. Vi tror vi känner varandra, men sluta tro: Du känner aldrig en annan människa om du inte följer hennes utveckling och samtidigt kan utvecklas i hennes takt.
Nej, jag trodde inte världen var fullkomligt iskall. Det är gulligt att ni gått in och tittat till min besvikelse. Ett par gånger om dagen, eller några stycken om dagen. Det beror ju helt och hållet på hur man räknar. Det betyder ju att ni någonstans innerst inne besitter en värme. Eller så säger det mer om er än om mig. Eller tvärtom. Det beror ju helt och hållet på ur vems perspektiv man ser det. Man, ett pronomen som betyder människan i största allmänhet använder jag hur mycket jag vill. Den här världen är väl till för män? Fast vad betyder ett pronomen?
Nu är det slut på allt det onda, vilket inte betyder att det fortfarande gör ont. Jag är inte iskall. Det betyder däremot att jag sållar hårdare än vanligt. Jag har fått jobb, börjat en ny utbildning och i dag kommer älskade Lou och förgyller mitt liv. Hon har även lovat att prata massa, för oj vad jag har saknat värmländskan! Det går bra nu.
Snart är jag tillbaka.
Jag trodde inte en av mina äldsta vänner skulle kränka mig så gräsligt och borra ett djupt hål i min själ heller. Jag trodde inte hon skulle dansa och svamla som en medicinman som ville bota mig och jag trodde inte hon skulle förnedra min person. Hon, i sin tur, trodde nog inte heller att jag skulle göra bort henne offentligt inför ett fyrtiotal personer. Vi tror vi känner varandra, men sluta tro: Du känner aldrig en annan människa om du inte följer hennes utveckling och samtidigt kan utvecklas i hennes takt.
Nej, jag trodde inte världen var fullkomligt iskall. Det är gulligt att ni gått in och tittat till min besvikelse. Ett par gånger om dagen, eller några stycken om dagen. Det beror ju helt och hållet på hur man räknar. Det betyder ju att ni någonstans innerst inne besitter en värme. Eller så säger det mer om er än om mig. Eller tvärtom. Det beror ju helt och hållet på ur vems perspektiv man ser det. Man, ett pronomen som betyder människan i största allmänhet använder jag hur mycket jag vill. Den här världen är väl till för män? Fast vad betyder ett pronomen?
Nu är det slut på allt det onda, vilket inte betyder att det fortfarande gör ont. Jag är inte iskall. Det betyder däremot att jag sållar hårdare än vanligt. Jag har fått jobb, börjat en ny utbildning och i dag kommer älskade Lou och förgyller mitt liv. Hon har även lovat att prata massa, för oj vad jag har saknat värmländskan! Det går bra nu.
Snart är jag tillbaka.
Permalink Tänkvärt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Tina
Den är inte värd så mycket om den är inte är äkta och kroppslig, men eftersom jag inte kan något annat så skickar jag dig på detta sätt en KRAM. En cyberkram.
2011-02-03 @ 14:59:06