onedrop

Let me see you smiling back at me.

2010-05-05 @ 22:24:49

Jag letar planlöst efter mitt eget förstånd.
Det tröttar ut mig.
Som att famla i mitt eget mörker.
Så jag sätter mig ner.
Gråter.
Slår armarna om mig
själv.
Vet knappt var jag är.
Kan inte fatta minsta beslut
så jag (be)sluter mig själv.
In mig själv.
Samtidigt som jag sörjer.
Tycker så outhärdligt synd om mig
själv.
Medans jag föraktar mina egna
känslor.
Då självömkan äcklar mig.
Är det okey att tycka synd
om sig själv?

Mitt förstånd säger ja.
Någonstans på avstånd.
Knappt synbart men definitivt hörbart.
Det räknas väl?
Ganska förvirrat, oberäkneligt tillstånd.
Är det såhär det är att vara labil?
På gränsen till ett nervöst sammanbrott.
Jag överlever aldrig,
så jag rabblar positiv psykologi,
hälsosamma termer och försöker
förgäves intala mig själv.
Äh.
Vad spelar det för roll?
Om det ändå fanns någon här,
som outtröttligt intalade mig att jag
får bete mig såhär.
Som strök mig över ryggen och
kliché-aktigt sa att allt kommer ordna sig..
Sen.
Senare.
Närfansomhelst.


"And you said: I think I know how you're feeling
And I replied: I don't think so at all"


~

Lou.
Du är verkligen helt underbar.
Tack för allt du gör.
Tack för att du är du!
Luw u, Sistha. ♥

~

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Lou

Älskar dig också gumman!

2010-05-07 @ 22:36:17
URL: http://louiseedkvist.wordpress.com

Postat av: Lou

Luw luw luw luw!

2011-01-13 @ 18:41:13
URL: http://www.metrobloggen.se/Treehouse


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback