Not together, but close.
2010-05-11 @ 20:22:31
Min röst har dött ut.
Jag kan inte längre få fram några som helst toner.
Inga milda toner iaf, utan det skär mest rakt igenom struphuvud och hjärna.
Febern har gått ner betydligt.
Jag tänker mig frisk.
Ni ser, det funkar.
Ja, bortsett från rösten, i övrigt mår jag ju.. bra.
Jag saknar henne. Hjärtat. Hon.
Med stort H.
Vackra fina H.
Jag saknar att krama henne.
Att kyssa henne
och känna henne, underbara doft.
Jag är kär i henne,
hon med stort H.
Det finns ingen annan,
ingen så underbar,
ingen så vacker,
som hon.
Jag måste helt klart vara den lyckligaste sjukling i världen.
Trots allt avstånd mellan oss.
Så har jag ändå fått lära känna henne.
Det gör mig till den lyckligaste!
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()