Hurra!
2010-05-24 @ 19:00:08
Idag fyller sammanlagt nio personer år som jag på ett eller annat sätt har en koppling till.
Så grattis till er alla!
Men mitt första och största grattis går till min lilla limpfot.
Min fina, underbara N.
Så idag tänker jag bjuda på musik som för oss betyder en hel del och väcker sjukt roliga minnen:
Just dance, för vårt dansgolv, för avundsjuka brudar, för glas i fötterna och för ett sjujäkla röj!
Och..
Big girl (you are beautiful) för att du är så vacker när den här låten spelas och ett leende sprider sig i hela ditt ansikte.
Du tänker på hard rock café, på killen med leendet i hörnet, på mig, medans jag tänker på dig.
Dagens andra (men minst lika stora) grattis går till min kära bror, som för tjugofyra år sedan bestämde sig för att ploppa ut.
Själv var jag tretton månader gammal, iklädd vit klänning, solhatt och en stor bukett vitsippor i handen.
Johnny B. Goode, lika självklart som jobb på julafton!
Dansbandsversion av Oh, Julie för alla tusentals tävlingar runt om i världen.
Grattis till mina favoritfödelsedagsbarn!
~
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Rabarberpaj på katten.
2010-05-22 @ 23:37:03
Hade någon kommit fram till mig idag, knackat mig på axeln, lagt huvudet på sned och sagt:
- "Det är okey, du kan göra det här för resten av ditt liv".
Hade jag känt en uns skepsis, kanske skrattat lite.
Jag hade troligtvis också lagt mitt huvud lite på sned, jag hade tagit en klunk rödvin, till, skrivit ytterligare ett kapitel och jag hade kanske sagt:
- "Okey, jag gör det här, för resten av mitt liv".
För jag tamejfan älskar det.
Så jag gör det här. Skriver, skriver, skriver.
De bara vill ut, rad efter rad, efter rad.
Jag är alldeles iskall nu, satt ute alldeles för länge, med regnet smattrandes mot plåttaket, pall malls och rödvin med de bästa människor som finns.
~
Snart är det söndag.
Då är det snart måndag, som blir tisdag, som blir onsdag...
Kom igen nu då!
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Jag saknar
2010-05-22 @ 19:45:00
dig, sötnos! ♥
~
Åska, väsemys, chillout music och massa, massa skrivande.
~
Permalink Kärlek Kommentarer (0) Trackbacks ()
Fiiil frii.
2010-05-21 @ 17:55:02
Outhärdligt.
Oundvikligt.
Otroligt.
Osmakligt.
Ovärdigt.
Omvälvande.
Oroligt.
O.
Oh. Shit. I. Helvetet.
På ett ungefär.
Utmattande.
Utsugande.
Urholkande.
Uppslukande.
Utochin.
Uppochner.
Utslitande.
U.
Uh. Fy. Fan.
På ett ungefär.
Feel free to know me.
Is it pain or is it the distance?
Or is it.. both?
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
I’m a thousand miles away.
2010-05-16 @ 23:18:44
Imorgon är jag återigen världens lyckligaste tjej (till trehundratio procent).
the spaces between my fingers are right where yours fit perfectly.. ♥
~
Permalink Kärlek Kommentarer (0) Trackbacks ()
Everywhere I look I see her smile.
2010-05-16 @ 00:05:23
Dricker söders höjder, röker för många pall malls, läser sida efter sida i världens vackraste bibel på balkongen.
Inomhus äter tystnaden upp mig.
Ja, jag tänker fortfarande på den.
Hela tiden.
Jag älskar inte tystnaden längre.
Jag uppskattar den inte alls på samma sätt.
Jag saknar mitt kära H(järta).
Wishing i was somewhere else instead..
~
Permalink Kärlek Kommentarer (0) Trackbacks ()
She's got it all.
2010-05-14 @ 23:39:41
Frisk!
Några dagars feber och Jupiterliknande halsmandlar är nu över.
Dagens tips mot skitsjukan nummer ett: Kärlek, kemikaliekyssar och att bli grymt bortskämd.
Jag är superkurerad och kastar nu in handduken för tjugofyratimmars arbetshelg.
She's got it all..
From A to Z.
Kärlek, pollen och galet mjuka byxor! ♥
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Not together, but close.
2010-05-11 @ 20:22:31
Min röst har dött ut.
Jag kan inte längre få fram några som helst toner.
Inga milda toner iaf, utan det skär mest rakt igenom struphuvud och hjärna.
Febern har gått ner betydligt.
Jag tänker mig frisk.
Ni ser, det funkar.
Ja, bortsett från rösten, i övrigt mår jag ju.. bra.
Jag saknar henne. Hjärtat. Hon.
Med stort H.
Vackra fina H.
Jag saknar att krama henne.
Att kyssa henne
och känna henne, underbara doft.
Jag är kär i henne,
hon med stort H.
Det finns ingen annan,
ingen så underbar,
ingen så vacker,
som hon.
Jag måste helt klart vara den lyckligaste sjukling i världen.
Trots allt avstånd mellan oss.
Så har jag ändå fått lära känna henne.
Det gör mig till den lyckligaste!
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Jag vill inte dö.
2010-05-11 @ 17:10:21
Min fina mor var nyss hit med glass.
Massa glass.
Mamma är helt klart bäst!
Legat och lyssnat på Ann Heberlein - Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva hela dagen.
Det är Marie Richardsson som läser den och jag blir (kärleks)varm i hela kroppen när Marie säger "nääe" på samma satt som min vackra H.
Precis samma sätt.
Nu vill jag bli frisk, jag vill ha sommar och åka till Väse och fotografera. 
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Fever if you live and learn.
2010-05-11 @ 11:30:35
Vaknade vid 02.16 av en röst i mitt sovrum.
En ganska obekant röst som för varje ord värkte i min kropp.
Det tog mig några minuter, kanske längre, innan jag förstod att det var jag själv som pratade.
Men vad ville jag få sagt?
Det var mest ett väsande mummel.
Gick upp och tog tempen.
Trettionio och tre.
Skitfeber.
Skitkropp.
Skitsjuka kropp.
Vad har jag gjort dig för ont?
Om jag ska tänka positivt så är det iaf inga flamingos i feberyrorna hittills.
Det glädjer mig.
För flamingos skrämmer bokstavligen skiten ur mig.
~
Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()
Hurra!
2010-05-10 @ 11:36:22
Grattis världens vackraste killar på födelsedagen! ♥
This bed ain't big enough for the two of us! 
Neo och Nisse.
Bus ♥
Födelsedagspuss till vackra (men på bilden livrädda) Neo!
~
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
And I held my toungue as she told me "Son, fear is the heart of love".
2010-05-09 @ 21:37:03
Jag skulle kunna skriva om..
Jag skulle även kunna fortsätta fylla inlägg efter inlägg med...
Jag skulle också kunna skriva om...
Men jag väljer att bespara er det.
Istället väljer jag att skriva om hur livet än en gång påminner oss om hur små vi är.
Jag väljer döden.
Jag tycker om att prata om döden.
Med det sagt säger jag inte att jag kanske tycker om döden, jag tycker bara den är viktig att prata om.
För vi ska alla möta döden.
Vissa i ensamhet, vissa tillsammans, andra i paradiset.
Ikväll går mina tankar till O med familj.
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Vackra tarantella.
2010-05-08 @ 23:53:47
Vi sjunger "just a small town girl, living in a lonely world, she took the midnight train going anywhere".
När vi hittat det.
När vi talat om det.
Just så var det.
Fina, underbara, änglavän.
Vi fortsätter "strangers, waiting, up and down the boulevard, their shadows searching in the night".
Vi sjunger högt, högre än någonsin förut.
Det är tillåtet. Känslor är så långt bortom vad som är rimligt.
Det enda som är rimligt är lagliga hundratiokilomter i timmen när vi nästan skriker "Just one more time, some will win, some will lose, some were born to sing the blues, oh the movie never ends, it goes on and on and on and on".
Jag känner hur jag älskar henne av mitt hela hjärta.
Vackra, fina änglavän.
Som sakta börjar borsta av sig smulorna, resa sig upp i en gest som artigt talar om att "vi är nog färdiga här..."
när hon ser min ångest bokstavligen måla kinderna röda. Hallonröda. Hallonberg. Får jag smaka din hallon-dera? Hallonsoda till bakpotatis?
Jag hör deras tassar mot parketten, skuttande, hoppande och det bildas en klump i bröstet.
Skitklump.
Givetvis följer jag med dig, änglavän.
Du följer mina sorger och jag dina.
Jag svarar tveklöst ja.
I femton timmar skulle jag sitta i de sterila, kalla rummen för dig.
Medans du kör sextiomil för mig.
För det är just så.
Just så vi anser,
att vänner gör, för varandra.
De släpper allt de har,
just då.
Sin sorg, sin lycka, för sin vän.
Jag släpper all min sorg för dig.
Och du all din smärta för mig.
Jag älskar dig, vackra tarantella!
~
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Idag är det din dag!
2010-05-08 @ 08:04:46
Nu spejsar vi till lördagsmorgon med lite melodisktrancepepp för vackraste som fyller år idag.
(Den här är så ful så den blir söt):
Jag skickar dig tiotusentalsfödelsedagskyssar! ♥
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
If you can't stand for nothing, you will fall for anything.
2010-05-07 @ 21:29:01
Jag kan inte undvika att få lite nostalgitrippar när andra romanen för den här veckan innehåller en av mina favoritdikter av Erik Blomberg, bra karl.
Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
- Erik Blomberg
Imorgon far jag och Lou till Stockholm.
Vidrigt. Inte grymt. Bara vidrigt.
På söndag tänkte jag gå på en utställning på Värmlands museum.
Vid närmare eftertanke, vad skulle jag annars göra?
Nä, just det.
Hakpuss till världens finaste kille ♥
~
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Tack för att du väntar kvar, vi besvarar ditt samtal så snart vi kan.
2010-05-07 @ 13:14:27
Utmattad.
Utmattad av hans trevliga och välmenande röst från andra sidan luren.
Sådär obefogat artig, jag kan nog inte beskriva hans röst som annat än rar.
Markus, kanske Marcus.
Han väntade tålmodigt på mitt stakande, trevande och förstod så väl varför jag svalde hårt.
Det var som att det bara var jag för honom, mina bekymmer, som om kön bakom mig aldrig existerat.
Tänk om alla bemötte sina samtal som han.
Jag retar mig på hans lena röst, på hans tålamod.
Hur han säger deras namn istället för nummer.
Det gör alla andra, alla andra utom han.
Som om de betydde något för honom, också.
På hans rakt igenom ärliga "åh, vad skönt för dem" när jag svarade ett kort "ja" på frågan "allihop?"
Jävla Markus, kanske Marcus.
Varför var du inte otrevlig?
Du är troligtvis den bästa de har.
Varför blev jag kopplad till dig?
Så kluven.
Perfekt rikssvenska, varje ord gick rakt igenom mig utan att jag ens behövde tänka.
Tänk om han inte kunde säga r.
Eller om han läspade.
Då skulle jag kanske reta mig lite.
Han skickar mig ett utbetalningskort, tvåhundratiokronor.
Tro inte att du plåstrar mina sår. Inte du, Markus, kanske Marcus.
Nej, men det är bara en premie. Till dig.
Som om han läst mina tankar.
Nu kvävs jag troligtvis.
Magen vänder sig.
Rummet snurrar.
Blundar hårt och sjunker ihop på hallgolvet.
"Jag ordnar detta, jag ska bara ringa henne och dubbelkolla, sen är det klart.
Ha det så bra nu".
Som om han förstått allt. Som om han såg mig framför sig.
Som om han, från vår huvudstad, faktiskt befann sig framför mig i min hall,
jag kunde nästan känna genom luren, hur han sträckte fram sin hand
för att hjälpa mig upp.
Jävla Markus, kanske Marcus.
Jag behöver inte dina välmenande ord.
Eller gör jag det?
~
i'd walk to you if i had no other way..
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Oh darling, I wish you were here.
2010-05-07 @ 11:00:47
Får ett totalt nervspel på min telefon.
Hur svårt kan det egentligen vara att skicka iväg ett sms?
Fredag.
Inställda planer.
Så idag ska jag slita mig ifrån "nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson och istället få något gjort.
För det är just det, jag har tusen saker att göra och tusen viktiga samtal att ringa.
Därför var jag tvungen att skriva en what-to-do-list, annars kommer jag garanterat glömma härta.
Har legat i timmar med de vackraste pojkarna i världen på bröstet och bara pussats, kramats och som alltid, gett dem villkorslös kärlek. Jag i min tur har fått skavsår på underläppen av alla blöta pussar.
Grymt. Det är verkligen grymt det här.
Är oerhört glad för Lou's skull.
Hoppas verkligen det leder någonstans för henne detta,
hon om någon är värd det.
Jag har nästan funderat på om jag skulle ta och göra som resten av Sveriges befolkning, dvs;
köpa mig en tv.
Ja, ni hör. Nu är det ju helt klart illa.
Pics? Sure!
Mitt skrivbord ser ut som ett världskrig.
På att-göra-listan borde även rensning stå med.
Fast jag är ursäktad. Av mig själv.
Jag håller på med ungefär sjuttioåtta saker samtidigt.
Jag skriver en bok, gör en bok, lyssnar på en tredje bok, dricker kaffe, fotograferar, skriver blogg, virkar mitt hår, rotar igenom gamla anteckningar, (försöker) smsa och samtidigt pussar lite illrar. Dagligen.
Det är helt klart ett för litet skrivbord.
but anything is possible,
just you wait and see.
good things happen,
if you just believe.
Om några, bara några dagar.
Får jag kyssa henne.
Hon med stort H. ♥
~
Permalink Allmänt Kommentarer (16) Trackbacks ()
Någon sorts frid
2010-05-06 @ 21:29:26
Grymt bra.
Läs den.
Lyssna på den.
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Let me see you smiling back at me.
2010-05-05 @ 22:24:49
Jag letar planlöst efter mitt eget förstånd. "And you said: I think I know how you're feeling
Det tröttar ut mig.
Som att famla i mitt eget mörker.
Så jag sätter mig ner.
Gråter.
Slår armarna om mig
själv.
Vet knappt var jag är.
Kan inte fatta minsta beslut
så jag (be)sluter mig själv.
In mig själv.
Samtidigt som jag sörjer.
Tycker så outhärdligt synd om mig
själv.
Medans jag föraktar mina egna
känslor.
Då självömkan äcklar mig.
Är det okey att tycka synd
om sig själv?
Mitt förstånd säger ja.
Någonstans på avstånd.
Knappt synbart men definitivt hörbart.
Det räknas väl?
Ganska förvirrat, oberäkneligt tillstånd.
Är det såhär det är att vara labil?
På gränsen till ett nervöst sammanbrott.
Jag överlever aldrig,
så jag rabblar positiv psykologi,
hälsosamma termer och försöker
förgäves intala mig själv.
Äh.
Vad spelar det för roll?
Om det ändå fanns någon här,
som outtröttligt intalade mig att jag
får bete mig såhär.
Som strök mig över ryggen och
kliché-aktigt sa att allt kommer ordna sig..
Sen.
Senare.
Närfansomhelst.
And I replied: I don't think so at all"
~
Lou.
Du är verkligen helt underbar.
Tack för allt du gör.
Tack för att du är du!
Luw u, Sistha. ♥
~
Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()
Lynx lynx.
2010-05-04 @ 22:51:17
Pratade med mitt favorit lodjur i över två timmar idag.
Hon är bra.
Jag känner mig alltid motiverad och energisk efter samtalen med henne, vi är rörande överens om de flesta ämnen vi tar upp och det finns bara en punkt i världen som vi kan diskutera, så bara vi förstår.
För hur man än vrider och vänder på det så är det ingen annan som ens kan sätta sig in.
Ingen annan som någonsin kan föreställa sig den här snarlikt, sjuka situationen.
Klart det kallas sorg, när något annat tar över deras kroppar, någon annan tränger sig in i deras kroppar och förvandlar dem till andra människor än de vi lärde känna, de vi kom att älska.
Då får vi fatta besluten, som de sköljer över oss, valen vi får, eftersom de inte kan göra det själva.
De kan stjäla energi, lust och tålamod men de kan aldrig välja själva.
Så vi får stå som bovarna i dramat och skuldkastas, rannsakas och klandras för resten av våra liv.
För det var ju faktiskt vi, som fattade besluten.
Åt dem?
Jo, men vi tog orden i våra munnar.
Vi uttalade dem, oförsiktigt.
Så jag och lodjuret ger varandra energi.
Vi stärker varandra genom den här långa resan
vi ofrivilligt börjat på.
Det är tur att vi i eländet kan skratta åt hela
historien. En vacker dag.
Det vet vi, för vi skrattar även nu, tillsammans.
Hur skulle vi kunna anat,
att det skulle bli såhär?
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Jag säger att jag kan andas efter en loratadin.
2010-05-04 @ 13:39:00
Gick upp före tuppen imorse, satte på kaffe och dukade fram frukost åt mig och kära mamma.
Det är skönt att ha mamma här ibland.
För ibland, när det blir för mycket runt omkring, så är trots allt mamma den som förstår, den som vet allra bäst och som förstår mig mer än någon annan.
Ja, jag är väl ganska skadad. Jag vet det.
Det är bara så att oftast går ju inte känslorna hand i hand med intellektet.
Allt är en känsla av att vilja bespara, samtidigt som jag blir arg, för jag vill inte bli besparad.
Varför besparar jag?
Så jag har mamma.
Min vackra, underbara mamma, som från day one, aldrig har visat en tendens till att vilja bli besparad.
Hon har kastat sig tveklöst, rakt ut för mig. Oavsett. No matter what.
När alla andra knappt reagerar blir min mamma nästan arg.
Och visst behöver jag det?
För jag är väl ganska skadad.
Jag behöver troligtvis bli bemött med ilska.
För hur ska annars känslorna förstå det som det intellektuella hela tiden begriper.
Abstrakt tänkande.
Resonemang.
Komplicerade orsakssammanhang.
Och vad sysslar egentligen det intellektuella med när känslorna går överstyr?
Var gömmer det sig?
Så hon drar efter andan när jag säger att jag inte får luft.
Ett oroväckande läte, som får mig att vilja sova med lampan tänd.
Jag säger att jag kan andas efter en loratadin.
Trots att paniken innan tabletten är funnen, innan jag nyvaket vacklat till kranen, innan den börjat cirkulera i mitt blodomlopp, den paniken är utom den här världen.
Fast den paniken, den känslan, den genuina skräcken är som bortblåst när jag är mig själv igen.
När andningen är kontrollerad, okomplicerad.
Så är allt i rullning.
Hela världen är oförstående.
Det är bra för mig.
Klyschorna fyller mig upp över öronen och jag äcklas.
Det är som om de hoppar på kräkreflexen.
Hur kan det någonsin vara bra?
Jag avskyr mig själv för att jag är en rationellt logiskt tänkande individ,
för att jag allt som oftast är en sansad realist med fötterna på jorden.
Fuck that.
Så inser jag, och fasar, att blir det inget när alla planer är satta och plågan varit allt för lång,
då kommer jag troligtvis sitta här igen.
Ganska realistisk, fylld av klyschor och peppande ord.
Kom till mig, drick en kopp kaffe?
Peppa inte, säg inga väl valda ord, för allt det där är jag fullt medveten om.
(Mitt intellekt är grymt, ibland gömmer det sig bara för en stund).
Det räcker med närvaron.
Trots att jag aldrig skulle be om den.
~
Jag kräver aldrig, någonsin, att någon ska förstå.
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Crystal clear.
2010-05-03 @ 23:36:53
Ledig dag.
Det är jag väl värd efter en femtiofemtimmars vecka?
Dagen startade halvbra, fortsatte jättedåligt men slutade riktigt bra.
Busat nästan hela dagen med mina små kristaller, som varit på riktigt bushumör idag.
Tog en promenad för att värja tryck över bröstet, svimfärdighet och andra onödiga attacker som bokstavligen rusade runt i kroppen.
Efter nästan en timmes varm, onödig promenad, hade inget släppt, trots högsta volym på mp3-spelaren och totalt tankeförbud (dock inget poesiförbud, så jag diktade ihop flera buntar i huvudet och gav mig själv tio psykologiska örfilar).
Väl hemma, satte mig på balkongen och solade bra länge med litervis vatten och massa kärlekssms, hon får mig att le, underbaraste.
Mötte upp mamma vid gymet vid 16.02, utan passerkort, så tji fick vi.
Blev en timmes älvpromenad istället innan vi hoppade in i bilen, bytte min rullgardin, kollade festprylar, resväskor och annat smått och gott.
Hemma igen lagade vi en god middag, innan kaffet och festplaneringen var i full gång.
Dukade upp med ost och kex lite senare och sen har soffan och mammamys varit kvällens höjdpunkt.
Mamma är troligtvis den bästa i världen!
Min dag slutar här och nu, mamma har däckat på soffan och jag ska däcka per omgående.
Imorgon är det dags för jobb igen och jag längtar så grymt efter henne.
Åh! Mirasötistjej! ♥
~
Vitsippor, vårsol och vacker kärlek!
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Att finnas på avstånd.
2010-05-03 @ 12:51:09
Att sakna på avstånd.
Att vänta på avstånd.
Att kyssas på avstånd.
Att drömma på avstånd.
Att finnas på avstånd.
Att vara galen på avstånd.
Att gråta på avstånd.
Att skratta på avstånd.
Att längta på avstånd.
Att finnas på avstånd.
Att kramas på avstånd.
Att drunkna på avstånd.
Att älska på avstånd.
Att vakna på avstånd.
Att krackelera på avstånd.
Att finnas där, på avstånd.
Jag vill inte ha det så.
Jag vill ha henne nära.
Här, där eller någon helt annanstans.
För det spelar ingen roll,
jag vill bara vara nära, henne.
Att se gnistorna slå.
Att känna hjärtat slå.
Att känna värmen slå.
när allt annat är kallt.
Att höra ögonlocken stängas.
Att höra hennes röst.
Att höra hennes djupa andetag,
när allt annat har tystnat.
Så nära att jag endast behöver
sträcka ut en hand,
så smeker jag hennes arm.
Så nära att jag endast kan luta
mig fram,
så möter jag hennes läppar.
Jag vill krossa allt avstånd,
alla måsten,
alla borden,
och bara vara henne, nära.
~
Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()
Inte fan spelar det någon roll, när man låter som ett Kolmårdstroll.
2010-05-03 @ 10:25:37
Äntligen maj!
Äntligen måndag!
Klockan går för sakta och brevbäraren har flyttat fram sin rutt här med flera timmar och jag kommer troligtvis ha väntat ihjäl mig innan veckan är över.
Jag är en aningen kluven, för samtidigt som jag vill att dagarna ska springa iväg gör det inget alls, om någon stannar tiden. Bara idag. Kanske imorgon också.
Anyhow, läste lite Batra igår.
Varför han inte sitter på tronen i vårt kungahus är för mig helt obegripligt, han är ju helt bedårande.
"Jag vet inte vad det är för helvetesmaskin ni har där inne, men ni får låta bli att använda den på nätterna.
De där hemska illvrålen väcker ju hela huset".
Batra kontrar arg lapp:
"Jag vet inte hur det är med er men ibland önskar jag verkligen att jag hade tillgång till en "helvetesmaskin" som man skulle kunna rulla fram ur garderoben då och då, trycka på en knapp, möjligen dra i en stor spak och sen river maskinen av ett illvrål.
Hade en sådan manick funnits på marknaden såå skulle det här kapitlet troligtvis vara tomt.
Varför skriva en mesig lapp och klaga när grannarna spelar bossa nova eller kissar ljudligt på nätterna.
Det är ju mycket mer tillfredställande att gå upp i gryningen på söndagen, trycka upp helvetesmaskinen mot grannens vägg, dra i spaken och känna hur hämndfrosseriets all positiva energi pumpar runt i blodet".
Lätt att mina grannar är helvetesmaskiner.
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Nej nej, det är fel.
2010-05-02 @ 20:25:10
Istället för att fundera över var jag ska börja, så kastar jag mig mitt in i min egen verion av grannarnas samtal:
- "Alltså, klockan är halv två på natten, vad fan ska vi göra? Något måste vi göra?"
- "Ja, vi bor ju förfan i Skoghall, vi har två val, injicera eller ställa oss och hoppa jämfota med hälarna i sovrummet?"
- "Jag har slut på nålar...."
- "Då hoppar vi! Kom!"
Så efter ett par timmars jämfotehopp, med hälarna, som rubbade min nattsömn, mitt humör och allmänna sinnesfrid så vaknade jag vid sju imorse, vimmelkantig och lite sur för att bege mig till jobbet när jag startar min egen verion igen:
- "Alltså, klockan är sju, en söndagsmorgon, vad fan ska vi göra? Något måste vi göra?"
- "Ja, vi bor ju förfan i Skoghall, vi har två val, injicera eller så kan jag slå dig i huvudet med gutjärnspannan?"
- "Jag har slut på nålar..."
- "Då slår jag! Kom!"
Så pågick en misshandel, hysteriskt skrikande människa "aaaaaj, aaaaj, aaaaaj, aaaaaj, aaaaaj", tills jag fick en nervkollaps och gick till jobbet betydligt tidigare än jag hade behövt.
~
Får man skriva så?
Nu är jag trött.
Må väl!
~
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Don't mess with the messer.
2010-05-01 @ 23:40:07
Ligger i sängen, nyduschad, nybäddad och helt totalt utsliten, men jag mår gôtt.
Drar Koko Taylor - Yes, It's good for you på hög volym och det är bra shit.
Idag har tårarna runnit, litervis!
Först testade jag på det här med korv och stroganoff (korvstroganoff för er orutinerade), dvs jag hackade lök tills det rann lök ur ögonen. Eftersom jag samtidigt dansade runt, drömde mig bort och gjorde allt sånt vi flumfiskar gör bäst, glömde jag helt bort mitt du-måste-andas-genom-munnen-annars-gråter-du-i-tre-timmar-knep, så jag grät i tre timmar. Tårarna bara rann, och rann, och rann...
Well, efter elva och en halvtimmes jobb gick jag till Pumpie och skrattade så jag grät (om möjligt ännu mer) till en och en halvtimmes Kvarteret Skatan. ♥
Nu ska jag slockna, imorgon är en ny, spännande dag, det vankas elva och en halvtimmes jobb,
innebandyturnering i Fif med lag som Skoghalls värken, Vackra Vilda, name it, Fif got it.
Plus att den nyfikenhet jag gått runt med ett par dagar stillas iom att baktankarnas baktanke ligger och lurar där under söndagsförmiddagen, absolut inte minst, utan faktiskt störst av allt: hårtvätt! ♥
Om inget kommer i vägen, åker vi till Stockholm på fredag.
Mitt hjärta är krossat och mitt samvete sliter mig sönder och samman.
Fuck this and that.
~
Jag vill ha dig här, nu ♥
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Pippi power!
2010-05-01 @ 20:04:41
Körde Pippi Långstrump-tänk idag och gick baklänges upp för spiraltrappan på jobbet (vilket i och för sig kallas Pippi light, men den är brant).
Så huxflux kom den där kreativiteten och inspirationen hon besitter, Pippi alltså.
Härligt! 
Du smôla,
jag vill ligga raklång
på bryggorna, med mina läppar mot din kind,
din hand i min hand,
drunkna i dina blå
ögon
och viska att du är den vackraste i världen..
~