Det finns flera sätt att säga det på
2010-12-30 @ 09:46:34
Det här är ett:
Kaos. Kaos. Ett retligt jävla kaos. Känslan av inre lugn försvinner lika snabbt som om den blev kluven mitt itu. Harmoni ligger utspridd på rälsen. Kluven itu. Allt kommer bli bra, men fram till dess handlar det om överlevnad. Det handlar om att inte såra någon. Inte såra henne. Inte vara elak. Det handlar om att bita ihop, att bita på något. Förflytta en smärta som ingen kan peka på. Förflytta en känsla som egentligen inte finns. Den där som river vissa och kittlar andra. Något spelar mig ett spratt. Något overkligt som är så verkligt att ingen ens vågar tro mig. Kaos. Kaos. Ett retligt jävla kaos.
Demonen krossar mitt eget hjärta. Sitt eget hjärta. Låt ingen såra dig. Ingen någonsin. Bygger murar till orimligheten. Bygger själsliga murar för att ingen, någonsin ska kunna såra igen. Det är ett kaos. Du blir sårad någongång, demondjävul. Du kommer aldrig, någonsin ur detta levande. Jag vill inte såra medan demonen vill krossa. Vi slits i stycken. Vi rullar runt på golvet och demonen sliter mitt hår. Jag klöser ögonen ur den. Panik. Måste skrika. Måste såra. Ingen. Den sårar mig. Krossar mig om och om igen. Jag gråter för att hon kommer lämna mig. Demondjävul. Hur ska någon kunna tro mig? Kaos. Kaos. Ett retligt jävla kaos.
Lika snabbt som känslan attackerar. Lika snabbt som den stormar in, river mig i bitar, stampar på mig, äter upp mig och spyr ut mig igen, lämnar den mig. Den lämnar mig liggandes på golvet. Hyperventilation. Hennes kramar och mina tårar forsar. Hon kommer inte lämna mig, demondjävul. Jag kommer inte såra henne. Inte den här månaden. Inte nästa. Jag kommer inte vara elak. Jag kommer vinna det här kriget. Jag kommer vinna. Jag kommer vinna över dig. Kaos. Kaos. Ett retligt jävla kaos.
Kaos. Kaos. Ett retligt jävla kaos. Känslan av inre lugn försvinner lika snabbt som om den blev kluven mitt itu. Harmoni ligger utspridd på rälsen. Kluven itu. Allt kommer bli bra, men fram till dess handlar det om överlevnad. Det handlar om att inte såra någon. Inte såra henne. Inte vara elak. Det handlar om att bita ihop, att bita på något. Förflytta en smärta som ingen kan peka på. Förflytta en känsla som egentligen inte finns. Den där som river vissa och kittlar andra. Något spelar mig ett spratt. Något overkligt som är så verkligt att ingen ens vågar tro mig. Kaos. Kaos. Ett retligt jävla kaos.
Demonen krossar mitt eget hjärta. Sitt eget hjärta. Låt ingen såra dig. Ingen någonsin. Bygger murar till orimligheten. Bygger själsliga murar för att ingen, någonsin ska kunna såra igen. Det är ett kaos. Du blir sårad någongång, demondjävul. Du kommer aldrig, någonsin ur detta levande. Jag vill inte såra medan demonen vill krossa. Vi slits i stycken. Vi rullar runt på golvet och demonen sliter mitt hår. Jag klöser ögonen ur den. Panik. Måste skrika. Måste såra. Ingen. Den sårar mig. Krossar mig om och om igen. Jag gråter för att hon kommer lämna mig. Demondjävul. Hur ska någon kunna tro mig? Kaos. Kaos. Ett retligt jävla kaos.
Lika snabbt som känslan attackerar. Lika snabbt som den stormar in, river mig i bitar, stampar på mig, äter upp mig och spyr ut mig igen, lämnar den mig. Den lämnar mig liggandes på golvet. Hyperventilation. Hennes kramar och mina tårar forsar. Hon kommer inte lämna mig, demondjävul. Jag kommer inte såra henne. Inte den här månaden. Inte nästa. Jag kommer inte vara elak. Jag kommer vinna det här kriget. Jag kommer vinna. Jag kommer vinna över dig. Kaos. Kaos. Ett retligt jävla kaos.
Permalink Poesi Kommentarer (0) Trackbacks ()