onedrop

Att känna.

2009-06-12 @ 21:28:59

Som ett knytnävslag
rakt in i
solar plexus.
Att stå så självklar
utan att egentligen förstå.
Att känna maktlöshet.

Som den där
klumpen.
Den som aldrig går att svälja.
Som de där tårarna
som fyller
ögonen till hälften.
De som är så vackra
när de väl rinner.
Att känna den kärleken.

Som de där
orden.
De som aldrig går att uttala.
Som du talade ett annat språk.
Vi når dig inte.
Som att kommunicera med
andra planeter.
Att känna förvirring.

Som den där tärandekänslan.
Den som biter
och äter inifrån.
Den som får dig sömnlös.
Som de där naiva lögnerna
du så gärna vill jag ska köpa.
Jag bränner hellre
osynliga pengar.
Jag är inte naiv.
Att känna rädsla.

Som den där ångesten
och de blandade känslorna.
När du så förvirrat tror dig veta,
tror dig känna den du älskar.
Eller är du rädd?
Vet du egentligen inte alls?
Du är nog naiv.
Eller?
Att känna paniken.. spridas..

Som allt det du en gång
hade.
Inte längre finns.
Vad spelar det egentligen för roll?
Inget jag gör spelar roll.
Trots allt får jag
bara hårda ord.
För jag gör ingenting alls.
Men gör det egentligen någon
som helst skillnad?
Att känna likgiltighet.

Som när vi sprang.
När moln var fluffiga.
När vi drack röda
och gula drycker ur sugrör
och lyckliga ögon lös rakt
igenom mig
bakom mörka glasögon.
När du väntade uppe,
till tidig morgon,
för att försäkra dig om att
jag var oskadd.
När du var du.
Att känna saknad.

Som att veta hur
långt borta vi är.
Att jag aldrig kommer
få träffa dig igen.
Något hände på vägen.
Jag gjorde allt.
Du gav upp.
Som att du redan visste..
Jag var naiv.
Att känna bitterhet.

Som när ögonen
ändrar färg
och tunnelseendet tar vid.
Som när man vill
uppmuntra döden.
När man vill att
de älskade
ska sluta såras.
När lögner
förevigt
ska dö ut
och sanningen ska
bli det faktum
jag målar mig med.
Att känna ilska.

Som när vi alla
kan fira den där dagen.
Utan vårt orosmoln.
Som någon slags
bekymmerlöshet.
Den vi aldrig fått känna.
Som ett våg av skratt som
sköljer över dig.
Att känna längtan.

Kluven.
Mitt itu.
Jag kan inte fortsätta på den här.

~ ~

Permalink Poesi Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback