Doing 90 in a 65.
2008-11-13 @ 16:33:40
Kan inte påstå att detta inlägg kommer bli mycket lyckligare än morgonens.
Just nu är min verklighet trasig. Min verklighet. Min jävla verklighet.
Den jag gråter över när jag uttalar "min jävla verklighet" för trasig.
Jag spottar i motvind och multnar som löven.
Hur som helst. Dagens enda positiva ögonblick var att jag fick tag i träningskortet efter så lång väntan.
Inte för att det hjälps idag, ska träna med brorsan i hans hak idag igen.
Igår förresten hade jag världens energi.
Jag var det lyckligaste som fanns. Jag tog en ca fyrtiofemminuters promenad i totalt ösregn och jag log.
Jag älskade varje minut av det. Jag log av det. Allt kändes helt fantastiskt. Ja, jag vill tillbaka dit.
Tog en handling på Pekås efter promenaden. Blöt, svettig men som den lyckligaste och starkaste människan i hela världen.
Sen gick jag hem, lagade broccoligratäng, torsk i äggsås med potatis och gjorde matlådor, drack morotsjuice och allt var perfekt. Sen hände något, jag sprang. Rakt, hårt, förtvivlat med skyddslappar in i väggen.
För det gjorde ondare än vad någon smärta jag någonsin upplevt.
Så jag grät. För det gör man när det gör ont, när det smärtar så inihelvete att det saknar ord.
När man bara kan svara genom att nicka och skaka på huvudet. När allt du vet är inget.
Nu ska jag sova. Om jag lyckas. För min huvudvärk knäcker mig.
Sen blir det att göra av med alla fjanttankar på gymet med bror.
Älskade fina bror, som man alltid blir glad av. <3
"Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet."
Lyssna på Akon - Im so paid och må gott mina vänner!
~
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()